Tidigt på morgonen den 26 april 1986 inträffade en katastrofal explosion i kärnkraftsreaktorn Chornobyl – eller Tjernobyl som den oftare kallas – i Ukraina, då en del av Sovjetunionen, som för alltid förändrade historiens och vetenskapens gång. När radioaktivt material spyddes ut i skyn evakuerades de omgivande områdena, och livliga bosättningar förvandlades till spökstäder över en natt. Men medan människorna tvingades fly, lämnades djuren kvar – däribland hundratals tamhundar. Dessa hundar skulle snart finna sig själva navigera i en miljö mättad med strålning och utan mänskligt sällskap. Nästan fyra decennier senare håller forskare nu på att reda ut hur hundarna i Tjernobyl lyckades överleva en av världens största kärnkraftskatastrofer.
Vad hände med hundarna i Tjernobyl?
(Fotokredit: Sergiy Romanyuk | Getty Images)
Området kring kärnkraftverket i Tjernobyl, känt som Tjernobyl Exclusion Zone (CEZ), har i stort sett förblivit obebott av människor. I efterdyningarna av olyckan sökte insatsstyrkorna efter herrelösa hundar med avsikt att avliva dem för att förhindra ytterligare spridning av radioaktivitet. Men mot bakgrund av strålningen, det hårda klimatet och de begränsade resurserna har hundarna i Tjernobyl inte bara överlevt – de har frodats.
Se om du kan läsa dessa katters ansiktsuttryck!
Med sina mänskliga vårdare borta tvingades hundarna att klara sig själva. De övergivna byggnaderna och strukturerna inom zonen gav dem skydd från det hårda vädret, medan de omgivande skogarna erbjöd ytterligare matkällor i form av små djur. Anmärkningsvärt är att de förvildade hundarna under årtiondenas lopp också bildade komplexa sociala strukturer som sannolikt bidrog till deras överlevnad. Hundflockar samarbetar för att jaga, skydda sitt territorium och ta hand om sina ungar. Denna sociala sammanhållning är avgörande i en miljö där resurserna är knappa och farorna ständigt närvarande.
Studie avslöjar genetiska skillnader hos hundar runt Tjernobyls avspärrningszon
(Foto: Konoplytska | Getty Images)
Tidigt på morgonen den 26 april 1986 inträffade en katastrofal explosion i kärnkraftsreaktorn Chornobyl – eller Tjernobyl som den oftare kallas – i Ukraina, då en del av Sovjetunionen, som för alltid förändrade historiens och vetenskapens gång. När radioaktivt material spyddes ut i skyn evakuerades de omgivande områdena, och livliga bosättningar förvandlades till spökstäder över en natt. Men medan människorna tvingades fly, lämnades djuren kvar – däribland hundratals tamhundar. Dessa hundar skulle snart finna sig själva navigera i en miljö mättad med strålning och utan mänskligt sällskap. Nästan fyra decennier senare håller forskare nu på att reda ut hur hundarna i Tjernobyl lyckades överleva en av världens största kärnkraftskatastrofer.
Vad hände med hundarna i Tjernobyl?
(Fotokredit: Sergiy Romanyuk | Getty Images)
Området kring kärnkraftverket i Tjernobyl, känt som Tjernobyl Exclusion Zone (CEZ), har i stort sett förblivit obebott av människor. I efterdyningarna av olyckan sökte insatsstyrkorna efter herrelösa hundar med avsikt att avliva dem för att förhindra ytterligare spridning av radioaktivitet. Men mot bakgrund av strålningen, det hårda klimatet och de begränsade resurserna har hundarna i Tjernobyl inte bara överlevt – de har frodats.
Se om du kan läsa dessa katters ansiktsuttryck!
Med sina mänskliga vårdare borta tvingades hundarna att klara sig själva. De övergivna byggnaderna och strukturerna inom zonen gav dem skydd från det hårda vädret, medan de omgivande skogarna erbjöd ytterligare matkällor i form av små djur. Anmärkningsvärt är att de förvildade hundarna under årtiondenas lopp också bildade komplexa sociala strukturer som sannolikt bidrog till deras överlevnad. Hundflockar samarbetar för att jaga, skydda sitt territorium och ta hand om sina ungar. Denna sociala sammanhållning är avgörande i en miljö där resurserna är knappa och farorna ständigt närvarande.
Studie avslöjar genetiska skillnader hos hundar runt Tjernobyls avspärrningszon
(Foto: Konoplytska | Getty Images)
I en studie från 2023 som publicerades i tidskriften Science Advances undersökte forskare arvsmassan hos 302 hundar som bodde i och runt CEZ. Forskningen har avslöjat spännande genetiska skillnader mellan hundar som bor inom kraftverket och de som bor i närliggande områden som Chernobyl City och Slavutych. De hundar som bodde i omedelbar närhet av Tjernobylverket var mer inavlade och huvudsakligen ättlingar till schäferhundar. Hundarna i de omgivande städerna uppvisade däremot en mer varierad genetisk pool och liknade moderna raser som finns på andra håll. Denna inavel bland kraftverkshundarna tyder på en mindre och mer isolerad population, vilket kan ha bidragit till unika genetiska egenskaper.
Intressant nog har forskarna, trots att dessa genetiska skillnader är uppenbara, ännu inte kunnat avgöra om strålningen direkt orsakade dem. Enligt Jim Smith, en miljöforskare vid University of Portsmouth som har studerat Tjernobylolyckan, är det svårt att fastställa vilka genetiska mutationer som beror på strålningsexponering jämfört med andra faktorer. Denna grundläggande forskning utgör dock en baslinje för vidare studier som syftar till att förstå de långsiktiga effekterna av exponering för låggradig strålning på djurs arvsmassa.
Strålningens inverkan på evolutionen av andra djur och levande organismer
Mutationer orsakade av strålning är inget nytt koncept. Forskare har redan utforskat hur strålning kan påskynda det naturliga urvalet och framkalla gynnsamma mutationer. Till exempel har rymdforskare bestrålat frön i yttre rymden för att utveckla grödor som är anpassade till förändrade klimat. Inom CEZ har tidigare studier dokumenterat andra arter – som bakterier, gnagare och fåglar – som uppvisar unika genetiska egenskaper, möjligen som en reaktion på strålning.
Ett anmärkningsvärt exempel är den östliga lövgrodan (Hyla orientalis), som uppvisar en fördelaktig mutation i melanin, det pigment som är ansvarigt för hudfärgen. Grodor inom CEZ är oftare svarta än gröna. Forskarna tror att denna förändring hjälper dem att neutralisera och sprida strålning mer effektivt.
Tidigt på morgonen den 26 april 1986 inträffade en katastrofal explosion i kärnkraftsreaktorn Chornobyl – eller Tjernobyl som den oftare kallas – i Ukraina, då en del av Sovjetunionen, som för alltid förändrade historiens och vetenskapens gång. När radioaktivt material spyddes ut i skyn evakuerades de omgivande områdena, och livliga bosättningar förvandlades till spökstäder över en natt. Men medan människorna tvingades fly, lämnades djuren kvar – däribland hundratals tamhundar. Dessa hundar skulle snart finna sig själva navigera i en miljö mättad med strålning och utan mänskligt sällskap. Nästan fyra decennier senare håller forskare nu på att reda ut hur hundarna i Tjernobyl lyckades överleva en av världens största kärnkraftskatastrofer.
Vad hände med hundarna i Tjernobyl?
(Fotokredit: Sergiy Romanyuk | Getty Images)
Området kring kärnkraftverket i Tjernobyl, känt som Tjernobyl Exclusion Zone (CEZ), har i stort sett förblivit obebott av människor. I efterdyningarna av olyckan sökte insatsstyrkorna efter herrelösa hundar med avsikt att avliva dem för att förhindra ytterligare spridning av radioaktivitet. Men mot bakgrund av strålningen, det hårda klimatet och de begränsade resurserna har hundarna i Tjernobyl inte bara överlevt – de har frodats.
Se om du kan läsa dessa katters ansiktsuttryck!
Med sina mänskliga vårdare borta tvingades hundarna att klara sig själva. De övergivna byggnaderna och strukturerna inom zonen gav dem skydd från det hårda vädret, medan de omgivande skogarna erbjöd ytterligare matkällor i form av små djur. Anmärkningsvärt är att de förvildade hundarna under årtiondenas lopp också bildade komplexa sociala strukturer som sannolikt bidrog till deras överlevnad. Hundflockar samarbetar för att jaga, skydda sitt territorium och ta hand om sina ungar. Denna sociala sammanhållning är avgörande i en miljö där resurserna är knappa och farorna ständigt närvarande.
Studie avslöjar genetiska skillnader hos hundar runt Tjernobyls avspärrningszon
