Skabb är en vanlig och mycket smittsam hudsjukdom hos hundar som orsakas av olika arter av parasitära kvalster. Dessa kvalster gräver sig in i hundens hud, vilket leder till intensiv klåda, inflammation och håravfall. Sjukdomen kan drabba hundar i alla åldrar och av alla raser, men är särskilt vanlig hos valpar, äldre hundar och hundar med nedsatt immunförsvar. Skabb sprids lätt i miljöer där hundar är i nära kontakt med varandra, t.ex. kennlar, hundhem och hundrastgårdar.
Här är vad du bör veta om typer, symtom, orsaker och behandlingar för tillståndet hos hundar.
Se om du kan läsa dessa katters ansiktsuttryck!
Olika typer av skabb hos hundar
(Fotokredit: Thanawath Seangsuriyapone | Getty Images)
Det finns flera olika typer av skabb hos hundar, som alla orsakas av olika typer av kvalster och uppvisar olika kliniska tecken. De vanligaste typerna är bl.a:
Sarkoptisk skabb
Sarcoptic skabb – allmänt känt som hundskabb – orsakas av kvalstret Sarcoptes scabiei. Kvalstren gräver sig in i huden och skapar tunnlar där de lägger sina ägg. Detta grävarbete leder till svår klåda och obehag för den drabbade hunden. Symtom på sarkoptisk skabb uppträder ofta inom 10 dagar till åtta veckor efter exponering. Tillståndet börjar vanligtvis i områden med mindre hår – som öron, armbågar, buk och bröst – men det kan sprida sig till hela kroppen om det inte behandlas.
Den här typen av skabb är mycket smittsam och kan spridas snabbt mellan hundar genom direktkontakt eller indirekt via sängkläder, pälsvårdsredskap och andra förorenade ytor. Faktum är att människor också kan få en mild form av sarkoptisk skabb från infekterade hundar. Kvalstren kan dock inte fullborda sin livscykel på människohud och tillståndet är vanligtvis självbegränsande.
Demodektisk skabb
Demodektisk skabb – även kallad demodikos eller röd skabb – orsakas av kvalstret Demodex canis. I vissa fall kan det också röra sig om kvalster av typen Demodex injai eller Demodex cornei. Dessa kvalster finns naturligt i litet antal på huden hos friska hundar, där de lever i hårsäckar och talgkörtlar. Normalt reglerar hundens immunsystem kvalsterpopulationen på ett effektivt sätt. Men när immunförsvaret är nedsatt eller underutvecklat kan kvalstren föröka sig överdrivet mycket, vilket leder till demodektisk skabb.
Demodektisk skabb kan uppträda i två former: lokaliserad och generaliserad.
- Skabb är en vanlig och mycket smittsam hudsjukdom hos hundar som orsakas av olika arter av parasitära kvalster. Dessa kvalster gräver sig in i hundens hud, vilket leder till intensiv klåda, inflammation och håravfall. Sjukdomen kan drabba hundar i alla åldrar och av alla raser, men är särskilt vanlig hos valpar, äldre hundar och hundar med nedsatt immunförsvar. Skabb sprids lätt i miljöer där hundar är i nära kontakt med varandra, t.ex. kennlar, hundhem och hundrastgårdar.
- Här är vad du bör veta om typer, symtom, orsaker och behandlingar för tillståndet hos hundar.
Se om du kan läsa dessa katters ansiktsuttryck!
Olika typer av skabb hos hundar
(Fotokredit: Thanawath Seangsuriyapone | Getty Images)
Det finns flera olika typer av skabb hos hundar, som alla orsakas av olika typer av kvalster och uppvisar olika kliniska tecken. De vanligaste typerna är bl.a:
Sarkoptisk skabb
Sarcoptic skabb – allmänt känt som hundskabb – orsakas av kvalstret Sarcoptes scabiei. Kvalstren gräver sig in i huden och skapar tunnlar där de lägger sina ägg. Detta grävarbete leder till svår klåda och obehag för den drabbade hunden. Symtom på sarkoptisk skabb uppträder ofta inom 10 dagar till åtta veckor efter exponering. Tillståndet börjar vanligtvis i områden med mindre hår – som öron, armbågar, buk och bröst – men det kan sprida sig till hela kroppen om det inte behandlas.
Den här typen av skabb är mycket smittsam och kan spridas snabbt mellan hundar genom direktkontakt eller indirekt via sängkläder, pälsvårdsredskap och andra förorenade ytor. Faktum är att människor också kan få en mild form av sarkoptisk skabb från infekterade hundar. Kvalstren kan dock inte fullborda sin livscykel på människohud och tillståndet är vanligtvis självbegränsande.
Demodektisk skabb
- Demodektisk skabb – även kallad demodikos eller röd skabb – orsakas av kvalstret Demodex canis. I vissa fall kan det också röra sig om kvalster av typen Demodex injai eller Demodex cornei. Dessa kvalster finns naturligt i litet antal på huden hos friska hundar, där de lever i hårsäckar och talgkörtlar. Normalt reglerar hundens immunsystem kvalsterpopulationen på ett effektivt sätt. Men när immunförsvaret är nedsatt eller underutvecklat kan kvalstren föröka sig överdrivet mycket, vilket leder till demodektisk skabb.
- Demodektisk skabb kan uppträda i två former: lokaliserad och generaliserad.
- Lokaliserad demodikos: Denna form av demodektisk skabb ses ofta hos valpar och unga hundar. Den yttrar sig som små, isolerade fläckar av håravfall, vanligtvis i ansiktet, på benen och på bålen. I många fall försvinner tillståndet av sig självt när hundens immunsystem mognar, ofta utan att någon behandling krävs.
- Generaliserad demodikos: Denna allvarligare form kan drabba hundar i alla åldrar och kännetecknas av utbredda hudlesioner, betydande håravfall och sekundära bakterieinfektioner. Generaliserad demodikos kan vara ett tecken på en underliggande immunbrist eller andra hälsoproblem.
- Till skillnad från sarkoptisk skabb är demodektisk skabb inte smittsam för andra hundar eller människor. Valpar får vanligtvis Demodex-kvalster från sina mödrar under de första levnadsdagarna genom nära kontakt. Vuxna hundar med ett friskt immunförsvar utvecklar i allmänhet inte demodektisk skabb, även om de utsätts för kvalster.
- Cheyletiellos
- Cheyletiellos, eller vandrande mjäll, orsakas av Cheyletiella-mider. Dessa kvalster är relativt stora och kan ses röra sig på ytan av hundens hud, vilket ger intryck av rörliga mjällflagor. Denna typ av skabb är lindrigt smittsam och kan drabba andra husdjur och även människor, även om den tenderar att vara mer irriterande än allvarlig. Hundar med cheyletiellos kliar och putsar sig ofta överdrivet mycket på grund av det obehag som kvalstren orsakar.
Otodektisk skabb
Otodektisk skabb, som också kallas öronkvalster, orsakas av kvalster av typen Otodectes cynotis. Dessa kvalster angriper främst hörselgångarna men kan också spridas till andra delar av kroppen. Drabbade hundar kan uppvisa symtom som att klia sig i öronen, skaka på huvudet och ha mörka, skorviga flytningar från öronen. I allvarliga fall kan öronkvalster leda till sekundära bakterie- eller jästinfektioner, vilket kan leda till allvarligare öronproblem. Otodektisk skabb är mycket smittsamt och kan lätt spridas mellan husdjur genom direktkontakt.
Symtom på skabb hos hundar
(Fotokredit: Fetrinka | Getty Images)
Ett av de första tecknen på skabb hos hundar är ihållande klåda. De drabbade hundarna kliar, biter eller tuggar ofta på huden, ibland så mycket att det orsakar blödningar eller sekundära infektioner. Förutom klåda är andra vanliga symtom bland annat
Röd, inflammerad hud
Håravfall, särskilt i fläckar
Fjällande eller skorvig hud
- Förtjockning av huden över tid
- Förekomst av sår och lesioner
- Illaluktande lukt från huden på grund av sekundära infektioner
- Beteendeförändringar, t.ex. rastlöshet eller irritabilitet
- Skabb är en vanlig och mycket smittsam hudsjukdom hos hundar som orsakas av olika arter av parasitära kvalster. Dessa kvalster gräver sig in i hundens hud, vilket leder till intensiv klåda, inflammation och håravfall. Sjukdomen kan drabba hundar i alla åldrar och av alla raser, men är särskilt vanlig hos valpar, äldre hundar och hundar med nedsatt immunförsvar. Skabb sprids lätt i miljöer där hundar är i nära kontakt med varandra, t.ex. kennlar, hundhem och hundrastgårdar.
Här är vad du bör veta om typer, symtom, orsaker och behandlingar för tillståndet hos hundar.
Se om du kan läsa dessa katters ansiktsuttryck!
Olika typer av skabb hos hundar
(Fotokredit: Thanawath Seangsuriyapone | Getty Images)
Det finns flera olika typer av skabb hos hundar, som alla orsakas av olika typer av kvalster och uppvisar olika kliniska tecken. De vanligaste typerna är bl.a:
Sarkoptisk skabb
Sarcoptic skabb – allmänt känt som hundskabb – orsakas av kvalstret Sarcoptes scabiei. Kvalstren gräver sig in i huden och skapar tunnlar där de lägger sina ägg. Detta grävarbete leder till svår klåda och obehag för den drabbade hunden. Symtom på sarkoptisk skabb uppträder ofta inom 10 dagar till åtta veckor efter exponering. Tillståndet börjar vanligtvis i områden med mindre hår – som öron, armbågar, buk och bröst – men det kan sprida sig till hela kroppen om det inte behandlas.
- Den här typen av skabb är mycket smittsam och kan spridas snabbt mellan hundar genom direktkontakt eller indirekt via sängkläder, pälsvårdsredskap och andra förorenade ytor. Faktum är att människor också kan få en mild form av sarkoptisk skabb från infekterade hundar. Kvalstren kan dock inte fullborda sin livscykel på människohud och tillståndet är vanligtvis självbegränsande.
- Demodektisk skabb
- Demodektisk skabb – även kallad demodikos eller röd skabb – orsakas av kvalstret Demodex canis. I vissa fall kan det också röra sig om kvalster av typen Demodex injai eller Demodex cornei. Dessa kvalster finns naturligt i litet antal på huden hos friska hundar, där de lever i hårsäckar och talgkörtlar. Normalt reglerar hundens immunsystem kvalsterpopulationen på ett effektivt sätt. Men när immunförsvaret är nedsatt eller underutvecklat kan kvalstren föröka sig överdrivet mycket, vilket leder till demodektisk skabb.
- Demodektisk skabb kan uppträda i två former: lokaliserad och generaliserad.
Lokaliserad demodikos: Denna form av demodektisk skabb ses ofta hos valpar och unga hundar. Den yttrar sig som små, isolerade fläckar av håravfall, vanligtvis i ansiktet, på benen och på bålen. I många fall försvinner tillståndet av sig självt när hundens immunsystem mognar, ofta utan att någon behandling krävs.
