Det finns en hundras som är globalt erkänd för sin oförmåga att producera det välbekanta hundljud som vi alla känner till: skällande. Fortsätt läsa nedan för att ta reda på mer om denna unika hundras som bokstavligen inte kan skälla!
Vilken är den enda hundras som inte kan skälla?
Basenji, som ofta kallas den ”barklösa hunden”, är den enda hundras som inte kan skälla i traditionell mening.
Ko försöker bryta sig ut från slakteri. Tacka Gud för vad som händer härnäst
Annons
Denna lilla till medelstora ras kommunicerar genom en rad unika ljud som skiljer sig från det konventionella hundskallet. Mest anmärkningsvärt är att de gör ett distinkt joddelliknande ljud som kallas barroo.
Denna brist på typiskt skällande innebär inte att Basenji är en tyst ras; i själva verket är det tvärtom. När de är upphetsade är dessa hundar kända för att producera höga ljud som ibland kallas ”Basenji Singing”. Ursprungligen från Centralafrika användes de för jakt och uppskattades för sin intelligens, smidighet och tysta uppförande.
Trots sin oförmåga att skälla är basenjier utmärkta kommunikatörer och är ett bra familjedjur för dem som är villiga att engagera sig i deras unika form av vokalt uttryck.
Varför skäller inte basenjis?
Den exakta anledningen till att basenjihunden inte kan skälla är inte helt klarlagd, men det är allmänt accepterat att anatomin i deras hals spelar en viktig roll.
Även om halsen på en basenji omfattar samma grundläggande element som alla andra hundar, finns det en subtil avvikelse som skiljer dem åt.
Hos basenji är struphuvudets ventrikel mindre djup, vilket förmodligen hindrar stämläpparna från att vibrera tillräckligt för att producera ett traditionellt skällljud.
Vissa tror att rasens oförmåga att skälla avsiktligt införlivades genom selektiv avel i deras hemland Afrika. Andra misstänker dock att det är en naturligt utvecklad egenskap som utvecklats över tid. Oavsett vilket kan denna frånvaro av skällande vid varje mindre ljud ha varit avgörande för deras överlevnad under deras halvvilda liv. Det kan också ha gjort dem till en värdefull tillgång för afrikanska jägare som tysta och smarta jakthundar, liksom som pålitliga vakthundar i byar.
